varafyrbentavanner

Vem man än förlorar, det kan vara djur eller ens bror, så är det alltid jobbigt och extra tungt vissa dagar.
Du var en hund, men du stod mig ändå så nära. Vi kunde ha så himla roligt tillsammans. Men även stunder som var jobbiga och jag visste inte hur jag skulle hantera situationer, som när du blev rädd osv. Men tillslut lärde jag mig att ibland fanns det inget att göra. Vilket fick mig väldigt frustrerad. Man ville ju alltid att du skulle må bra..

Du kunde ha varit kvar här idag, säkert lika lång tid till som du levt. Men det hade inte varit rättvist, för dig. Jag önskar bara att du hade blivit bra, växa ifrån dina barnsliga och nervösa nerver. Men du är borta nu. Jag tänker på dig varje dag. Tänder alltid ljus för dig och Ärtan på kvällen. Jag släcker alla ljus för utom era innan jag somnar. Era ljus låter jag alltid brinna ut.

Jag kommer ihåg hur jag lärde massor av olika trix, och hur roligt du tyckte det var att när jag gjorde grisläten. Eller som när vi gav oss på en hemmaljort agilitybana, vilket gick mindre bra. När du fick följa med mig ut och springa för attt jag inte ville vara själv. Jag saknar dig min lilla Riva. Jag skulle göra vad som helst för att få träffa dig och pussa på dig en gång till. Min lilla Rivis.


Somliga ljus brinner aldrig ut.